"New Season Autumn Boho" står det på mailet som kommer från Indiska. Och vem vill inte vara "Boho" till hösten. Lite nytt till garderoben kanske. Enligt Indiska är stilen jordnära och bohemiskt romantisk och passar varje dam. Så nu vet vi. Boho får det bli.

Min svägerska som önskat musik i radions "Klassisk morgon" fick äran att prata med programledaren för programmet.  Nahide var lite chockad över att den egna rösten inte alls låter som man själv tror. 

Minns att jag kände likadant när jag hörde min egen röst på band. Så konstig man lät. Minns också den fantastiska inspelningen av "Seeman" som väninnan och jag sjöng och spelade in på band. Tror att bandet kanske finns kvar. Minns att väninnans mamma kom och undrade vad som stod på. Vi låg dubbelvikta på golvet av skratt åt resultatet.

"Konst i det gröna" på Gültzauudden i Luleå. Jag var där bägge dagarna. Det var varmt. Tog några bilder av en konstnär men glömde hans namn. Söndag satte jag mig på en bänk i skuggan och bara tittade på folk. Det var jag inte ensam om, det var nästan kö till skuggplatserna.

 

Värme, datorer och krondiamanter.

Söndagskväll klockan 19.00 går jag till ankdammen. Det är äntligen bara 24 grader och jag går mycket värdigt, eller med andra ord långsamt. Den av så många efterlängtade värmen håller på att göra mig till en blöt fläck utan tankeförmåga. Men ett blogginlägg borde jag väl kunna få till.

Jag har en gammal dator. Så gammal att den oupphörligt talar om att den inte orkar uppdatera efter oktober och att den inte orkar med 11:an. Använde ett kortkommando för att rensa i datorn och det borde jag inte ha gjort. Datorn har blivit galen, en del bloggar har försvunnit och själv har jag blivit anonym trots att jag är inne på min egen blogg. 

Jag uppfattas av anhöriga och vänner som snäll, nästan mesig men den som sett mig vid en krånglande dator ändrar uppfattning direkt. Jag kan verkligen låta illa och har inte ens vett att skämmas över de starka och fula ord som används. Undrar om det inte är den moderna tekniken som kommer att bli min död.

Den 23 juli, mitt i fruntimmersveckan firar min man och jag Krondiamantbröllop. 65 år sedan vi vigdes i Bureå kyrka. Vi firade tillsammans med 64 gäster som vi bjöd på mat, dryck och cigaretter. Det var inte farligt att röka på den tiden. Notan för festen gick på strax under 1000 kronor, vilket 1960 var mycket pengar.

Firandet i år inskränker sig till en kall dryck och kanske lite jordgubbar. Det får räcka i vår varma värld.

 

Sommarhetta och sommarbilder

Det är varmt. Hjärnan går på sparlåga, rör sig långsamt, kanske inte rör sig överhuvudtaget. Men grattis till alla norrbottningar som får njuta av soliga dagar och varmt badvatten. Personligen vill jag ha det betydligt svalare än de 31 grader som just nu drabbar oss.

Tog en stillsam promenad runt udden i söndags. Jag var nästan ensam, någon enstaka hundägare och några sportiga typer som trots värmen orkade springa. 

Växtkraft.

Efter klockan 22.00 kan man sätta sig på balkongen, njuta av solnedgången och filosofera över veckan som varit. Kan vara bra att hålla koll inför nästa veckas quis.

En regeringsledamot har en jobbig son.

Damlandslaget i fotboll slog Tyskland och ska förhoppningsvis slå England på torsdag.

Trump har talat, munnen rörde sig men hans hjärna var troligen lika orörlig som min.

Kronprinsessan har fyllt år och en märklig blandning av artister hyllade henne. Kungen såg glad ut. 

 

För lite barn och för mycket supande

Den här bilden visar varför Luleå inte ligger bättre till i solligan. Mörka moln skymmer solen. Personerna på bilden ska antagligen ut till bastuflotten för att "bara bada bastu."

Vi har haft trevligt besök under några dagar. Gästerna åkte i morse och jag har försökt läsa ikapp vad som hänt under den senaste veckan. Behöver förkovra mig, veckans quiz var rena katastrofen. Lika gärna som man berättar att man har 10 rätt, lika ogärna berättar man när man bara har hälften.

Kvinnor i Sverige föder för lite barn. Det blir för få som ska jobba och försörja oss i framtiden.

Män super för mycket. I fyllan och villan händer saker som inte borde hända, bara för att man tänker kortsiktigt och för stunden och därför tar korkade beslut som man kan få ångra resten av livet.

Någon i regeringen har en nära släkting som har/hade nazisympatier och en annan regeringsmedlem har fuskat lite med sitt cv.

Trump är ständigt i farten. Just nu litar han inte riktigt på Putin, och här har USA:s president för en gångs skull tänkt rätt.

Svenska fotbollsdamer vann sin första match i EM mot Danmark och alla vi som satt i soffan och såg slutet av matchen blev nöjda.

 

Kloka män finns det gott om

"Hur är man funtad som tror att man kan lösa problem med krig. Det är ord och diplomati som gäller", säger Jan Eliasson i en intervju i DN.

Eliasson, Norges Stoltenberg och han som sitter i soffan härhemma hör till mina manliga favoriter. Plus några till icke nämnda. Kloka män som vill att mänskligheten ska få leva i fred och harmoni utan hot mot sig själva och sina familjer.

Konst eller kludd?

Men klokhet och sunt förnuft saknas till stor del hos ledare runt om i världen. Krigshets, hämnd och hot är tidens tecken. Man blir irriterad nästan smått galen när man lyssnar på nyheterna. Den ena krigshetsaren efter den andre hotar med hämnd och massförstörelse. Fy f-n! Det måste vara tillåtet att svära även om det är midsommarafton.

Så till något trevligare. Jag hade 9 rätt på DN:s quiz, vilket måste noteras och skrytas med eftersom mannen i soffan bara hade 6 rätt. Fel frågor enligt honom.

Ikväll bjuds vi på grillat hos sonfamiljen. Önskar att vi kunde ta med oss några extra plusgrader. Men det regnar inte och det är ett stort plus.

TREVLIG MIDSOMMAR!

 

Sverige och kriget som vi slapp

Nationaldagsfirande i Luleå stadspark. Men fotografen missade tuppen på kyrkan.

Jag har med stort intresse följt serien "Sverige och kriget" och de efterkommande samtalen med olika gäster.

1938 berättade Englands regeringschef att han fixat "Peace in our time" efter att ha haft en pratstund med Hitler. Samtidigt förlorade 700.000 judiska invånare i Tyskland sina medborgerliga rättigheter och året efter startar andra världskriget.

1938 föddes jag och lagom till julen 1940 blev pappa inkallad till tjänstgöring i Haparanda och fick lämna fru och liten dotter hemma. Mamma fick ensam ta hand om kossor och jordbruk. Ingen visste vad som kunde hända och ovissheten och rädslan för krig i vårt eget land måste ha varit stor.

Eftersom jag var ett litet barn hade jag naturligtvis ingen koll på vad som hände i världen. Vi lekte som vanligt med våra kottar, hade mat på bordet och levde i trygghet, men visst minns jag att mamma klagade på bristen av kaffe och på det illasmakande kaffesurrogatet. Minns också en bybo på besök som sa till pappa: "Dom har nä för hemskt i Tjosleckovakien." Det tyckte jag var förfärligt roligt, inte att tjeckerna hade det hemskt, utan att han sa Tjosleckovakien. Tala om att skratta på fel ställe, men det må ursäktas, jag var ju bara ett barn.

1944 kom verkligheten närmare även till mig när flyktingar från norra Finland nådde våra trakter. Kom gående i skaror med hästar och kor efter våra vägar. Några stannade i vår by, resten fortsatte till dess att alla fått en plats att stanna på under en tid.

Vi slapp kriget och det finns en del att säga om Sveriges feghet under krigsåren. Vi lät tyskarna åka med soldater och krigsmaterial till vårt broderland Norge. Men det är lätt att döma i efterhand, vi var inte där.

2016 brann tyskmagasinen i Karlsvik ner. Där förvarades tyskt krigsmaterial under andra världskriget.

 

Valda scener ur ett äktenskap

Jag, liksom Alice Babs, tar det lugnt och tar en Toy. I min värld händer inte så mycket och det är ganska skönt, men samtidigt har man just ingenting att delge sin "omvärld."

Just idag är det den 1 juni och jag har namnsdag. Mitt namn är omodernt, finns mest i dödsannonser och antalet kvinnor med namnet minskar i rekordfart. Medelåldern på oss som heter Gunnel är 76 år. 2024 döptes ett enda flickebarn till Gunnel. Gunnel är ute, hon är inte populär. Hon finns snart bara i ett fåtal unika exemplar.

Loftgångens pelargoner har kommit på plats

Äkta hälften och jag röstar på samma politiska parti, men vi har ändå olika åsikter i mångt och mycket. Därför blir det många intensiva diskussioner där vi båda självklart har rätt.

Mannen i huset börjar ofta sina påståenden med: "All forskning visar..." Med den början har han lyckats förmedla att han minsann inte är ensam om sin åsikt, forskningen är på hans sida och det kan man inte ifrågasätta. Maken har hittat den perfekta starten i sin argumentation och den ger verkligen kraft åt hans tyckande.

Jag börjar ofta mina påståenden med: "Sunt förnuft säger att..." Med det försöker jag få fram att det är jag som är representant för det sunda förnuftet och det är precis vad dagens samhälle behöver. Sunt förnuft saknas i vår värld, det går inte att förneka. Det vet alla.

Våra diskussioner är intensiva men aldrig arga. Vi blir inte osams, diskuterandet är ett rent nöje. Man kan ha roligt på många sätt.